Byns historia

Den första gången som vi funnit att Djäkneboda nämns är i 1543 års jordebok där fyra markägare nämns och det är Germund Nilsson med 9 spannland och 10 lassäng, Gres Gunnarsson med 51/2 spannland och 7 lassäng, Gunill Enka 5 spannland och 9 lassäng samt Olaff Gunneson med 9 spannland och 14 lassäng. 1 Spannland var 2468m2.

1686 omfattade 1.a fastigheten 23/64 mantal och innehades av Joen Jonsson. Djäkneboda 2 omfattade ¼ mantal och ägdes av Nils Lyberg och 3och 4 omfattade 19/32 mantal coh ägdes av Christier Olofsson som genom att vara postbonde njuter skattefrihet ½ mantal. På Djäkneboda 5 bor Jon Zakrisson och skattar ¼ mantal.

I Jordeboken från år1691 står Jon Jonsson för Djäkneboda 1. Djäkneboda 2 är det Erik Olsson och Nils Lyberg som har och postbondens 3och 4 ägs till hälften var av Olov Håkansson och Olov Andersson . På Djäkneboda 5 finns Jon Zakrisson fortfarande.

Vid 1695 års rotering är antalet markägare fem nämligen Jon Jonsson, Erik Olsson, Lars Andersson tillika gästgivare, Olov Andersson tillika postbonde samt Jon Zakrisson.

1726-1730 finns dessa fem fastigheter kvar med vissa förändringar i ägarna. 1.a fastigheten med 23/64 mantal ägs numer av Mårten Andersson, 2.a fastigheten på ¼ mantal har övertagits av Johan Olovsson, 3.e fastigheten på ¼ mantal har Hans Persson gästgivare genom Lars Anderssons änka, 4.e fastigheten på ¼ mantal har fortfarande Olov Andersson som ägare medan fastighet 5. har övertagits av Anders Abrahamsson, gift med en dotter till Jon Zakrisson.

Fastigheten 1 ägs numera av Per-Göran Eriksson och där planeras för en fortsatt kreaturshållning i ett nyuppfört lösdriftsstall för köttdjur.

Ratuträskets sänkning

Söder om Djäkneboda fanns för 200 år sedan en större sjö som räckte från Djäknebodasjön till sågen i Ratu, en yta på ca 370 ha.

Ratuträsket förenades under en lång tid med Djäknebodasjön och det var så sent som 1809 bara ett smalt näs mellan sjöarna . Detta kallades Rysspasset efter 1809 års krig och blev känt från berättelser om hur krigshandlingarna ägde rum i Djäkneboda. Vid vårfloden hade man till en början satt ut käppar för att finna den översvämmade vägen men dessa blev senare ersatta med gärdsgårdar. Högvattnet var till mycket besvär för kommunikationerna längs den viktiga kustlandsvägen.

Ratuträsket var en mycket fiskrik sjö bla känd för braxen.

1822 sänktes sjön för första gången 1 1/2 aln eller 3 fot och det gav 821 tunnland ny åkermark. De som sökt tillstånd för sänkningsföretaget var förre riksdagsmannen och sockenskrivaren Lars Bygdén och nämndeman Olof Andersson samt från Ratu by Olof Thunström. Den lantmätare som utsetts att sköta avvägning och värdering var Carl J. Löfroth som fortsatte sitt engagemang när en ny sänkning aktualiserades 1846 och 1855 gavs tillstånd till ett fortsatt sänkningsarbete. Detta startade dock inte förrän på slutet av 1870-talet. Fram till 1880 fotsatte detta arbetet som sänkte ytan 7 fot och gav ännu mer värdefull åkermark, som de första åren efter sänkningen gav mycket bra skördar.

Den verkligt stora insatsen gjordes 1895-1900 då en sänkning genomfördes trots protester från Nyvik och Djäkneboda by. Redan de första sänkningarna hade minskat fisktillgången mycket. Efter ett utslag i tinget att de som bekostade skulle få den nya marken resignerade dessa bybor och fogade sig i beslutet. 357 ha ny mark blev resultatet av en 1,6 m stor sänkning. Totalt under 1800-talet blev sänkningen 4,6 m

Önskan att sänka Ratuträsket fanns fortfarande kvar och på 1940-talet aktualiserades projektet igen. 1947 startade arbetet för ett pris pa 485000 kr. Nära 80000 m3 skall schaktas bort. Resultatet står sig än i dag och syns framförallt i den djupa kanalen i berget i Ratu uppströms bron. Den hade påbörjats tidigare men fick sitt stora djup 1955. Även Djäknebodasjön har sänkts för att få åkermark